Fågel, fisk eller mittemellan: katalogatoriska (dys)funktioner hos digitala arkiv

Digitaliseringen av information och informationspraktiker har lett till en mångfald av olika typer av digitala informationssystem. Dessa system benämns med varierande termer – exempelvis databas, digitalt arkiv eller bibliotek, eller repositorium – ibland med en tydlig och ibland med en mer implicit hänvisning till deras funktioner eller till föregångare som de förväntas påminna om. Samtidigt utvecklas systemen, oberoende av dessa benämningar, för att tjäna syften som i olika grad görs explicita i systemen och deras dokumentation. Till skillnad från sina typiska föregångare och förebilder benämns eller konceptualiseras dessa system endast sällan uttryckligen som kataloger.

Digitala arkeologiska arkiv exemplifierar den hybrida naturen hos många av dessa system. I någon mening utgör de självständiga informationsekosystem som lagrar data och information i ”fulltext”, inklusive text, numeriska data och bilder. Samtidigt fungerar de i varierande grad och på olika sätt som kataloger över fysiska och konceptuella entiteter som finns inom och utanför dessa specifika teknisk-informativa system, med skiftande nivåer av och anspråk på fullständighet.

Syftet med denna presentation är att problematisera digitala arkiv och databasers katalogkaraktär genom att undersöka deras historiska utvecklingslinjer och funktionella samt konceptuella släktskap med kataloger. Fokus ligger på deras ”katalogatoriska” funktioner och dysfunktioner i relation till vilka former av informationsarbete de är avsedda att stödja och faktiskt kan stödja.

Diskussionen baseras på en undersökning av ett urval fysiska och digitala historiska och samtida arkeologiska arkiv, kataloger och katalogiseringspraktiker i Mellanöstern, en region som kännetecknas av en lång historia och stor mångfald av olika typer av praktiker och kulturer för arkeologisk katalogisering och arkivering. Resultaten visar på olika former av hybriditet i systemen och praktikerna. Vissa av de undersökta systemen fungerar främst som vad som bäst kan beskrivas som kataloger, medan andra uppvisar olika grader av hybriditet genom att påminna om arkiv, samlingar eller repositorier. Med utgångspunkt i Stars begrepp gränsobjekt som teoretisk lins framträder det att systemen, trots strukturella och visuella likheter och liknande explicita och implicita syften, skiljer sig avsevärt åt i hur de underlättar kommunikation och informationsarbete, samt vad och hur de översätter i gränssnittet mellan olika intressentgrupper. Det föreslås att dessa skillnader kan spåras till i vilken grad och på vilket sätt systemen fungerar som kataloger på olika typer av arkeologiska och icke-arkeologiska entiteter och exponerar dem för sina användare, samt i vilken utsträckning systemen har utformats som medel för att återfinna specifika typer av information.